anitamaki

Denna midsommarafton går mot sitt slut, jag har ätit lunch på altanen tillsammans med min assistent. Annars har här inte hänt så mycket. Jag har pratat i telefonen med den enda mostern som finns kvar. Verkligheten känns overklig jag har förlorat mamma, morbror och moster inom loppet av ett halvår och inte kan jag åka till byn som jag brukar. Men ingenting är som vanligt och frågan är om någonting någonsin kommer att bli som vanligt. Nu stundar andra tider. Gamla människor lämnar oss i stor sorg och saknad och nya små varelser kommer till världen och växer upp till förhoppningsvis starka och friska människor som en gång ska ta över samhället.

Glad midsommar och ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.