anitamaki

Jag sitter här på förvaringsplatsen och njuter av lördagslugnet, ser fram emot att besöka Kulturens hus i Luleå. Tillsammans med min personliga assistent och en god vän ska jag lyssna på Charlotte Perrelli. Detta år fick en tung start. När jag skulle åka ifrån byn kom jag på att jag hade glömt min mobilladdare och en mindre katastrof utbröt. Men vad värre var, min älskade stålkam var borta. Oj Oj Oj! hur skulle jag nu kunna leva? Jag hade ju haft denna kära ägodel i 13 år. Mina personliga assistenter och jag letade över allt men fann den ingenstans. Det har ordnat sig tack vare en av assistenterna. Hon köpte två mindre stålkammar med ett hästhuvud på. Jag vänjer mig långsamt vid tanken på att dessa kammar nu är de jag ska hålla i handen när jag läser, lyssnar på radio eller ser på teve.

 

Detta får vara allt för idag eftersom jag känner mig lite stressad och måste äta middag och göra mig i ordning inför konserten.

Ha en god tid. Jag hoppas att vi hörs och ses någon gång nogånstans i livet.