anitamaki

 

Det är den sista septemberlördagen och jag sitter här på denna tysta och stilla förvaringsplats och försöker komma in på bloggen och tillsist lyckades det. Mycket har hänt sedan sist. Jag har varit och hälsat på min kära vän och tvillingsjäl och hennes mamma i tvillingsjälens sommarhus. Huset var 62 år gammalt och det hade verkligen både själ och charm, huset var också fyllt av drömmar och förhoppningar om en ljus framtid. Stämningen i det härliga, gamla huset kändes varm och välkomnande. Tvillingsjälen och hennes mamma är oerhört gästvänliga människor. Dagarna tillsammans med dem rusade iväg. Om morgnarna tog vi det lugnt, vi lyssnade på musik, åt god mat och pratade. Vi handlade grejer och godis, vi fikade och åkte bil. Om nätterna när de andra sov hade min tvillingsjäl och jag många, långa och djupa samtal som handlade om alltmöjligt. Vi utbytte tankar, erfarenheter och förtroligheter av allehanda slag. Våra nattliga samtal handlade naturligtvis också om kärlek och längtan, om liv och död.

 

Men livet har också bjudit på en hel del tråkigheter. Många nära och kära har lämnat oss i djup sorg och saknad, bland andra min kära Haparandafaster och hennes son, tyvärr fick vi, släktingar ingenting veta om kusinens död innan det var alldeles för sent. Även en annan av våra närmaste har förlorat sin man. Mina varmaste tankar går ofta, ofta till min kära kusin som jag har sporadisk kontakt med. Vänskapen mellan våra familjer är stark och trots att det många gånger går flera år innan vi träffas vet vi var vi har varandra, de tillhör oss och vi tillhör dem.

 

Detta var allt för idag. Tack för att jag har fått lätta mitt hjärta.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.