KYLA
Mycket har hänt sedan sist. Min vän och tvillingsjäl har varit här på besök och tillsammans gick vi på en härlig konsert med Bo Kaspers orkester. Vi har också blivit offentligt avrättade inom SRF, Synskadades riksförbund. Trots detta spelade vi teater på temamötet. Min vän och tvillingsjäl är en verklig glädjekälla. Men det var ju meningen att detta inlägg skulle handla om kylan och vintern som jag avskyr. Kylan har sannerligen tagit sitt hårda grepp om Norrbotten. I morse när jag vaknade berättade min personliga assistent att det var - 18 grader. Fruktansvärt, hur kan någon vilja bo här uppe? Till det mer sorgliga händelserna som inträffat sedan ni hörde något ifrån mig är att både min kära Haparandafaster och hennes son har lämnat oss i stor sorg och saknad och kvar blev flickorna som jag ofta tänker på. Det känns som om de är utslängda i världen jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå dem väl i livet. Jag börjar bli trött på att dela bostad med den ofrivilliga ensamheten. Varför finner alla andra någon att älska och hålla i handen? Alla utom jag.
Nu är det snart lunchdags så jag slutar för denna gång.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.
Kommentarer
Trackback
