anitamaki

Idag glider jag omkring i tillvaron och funderar och filosoferar över livets gång. Det börjar bli otäckt att leva. En efter en av föreningskamraterna lämnar oss. Nog sagt om detta.

Det vore underbart att kunna få leva ett liv i full frihet. Tänk att kunna prata med mina vänner utan att någon annan hör vad jag säger. Tänk om drömmen om att kunna köpa det där lilla huset skulle gå i uppfyllelse. Tänk att finna någon att älska och hålla i hand. Att leva med fungtionsnedsättningar innebär att man aldrig tillåts att bli vuxen. Det finns alltid någon som talar om för mig hur jag ska leva mitt liv. Proffstyckarna och förstå sig påarna berättar gärna vad jag ska äta för att må bra. De talar också om vilka kläder jag ska bära. Proffstyckarna och förstå sig påarna har ofta synpunkter på vilka människor jag umgås med och varför jag umgås med just dem.

Dagens inlägg avslutas med en dikt.
VÅR VÄNSKAP
Vår vänskap har naggats ordentligt i kanten
och ännu en bro till trygghet har brunitt.
Vi har haft vår tid tillsammans.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.