anitamaki

Hur ska livet bli? Vart ska jag ta vägen den dagen det inte längre går att visstas i byn på somrar, vid julhelger och andra högtider? Det är frågor som sysselsätter mina tankar just nu. Jag tänker också på hur jag ska kunna få en förändring i vardagen. Den här lägenheten känns inte som mitt hem den är bara en förvaringsplats i denna förhatliga stad där jag inte alls hör hemma. Här är människorna ytliga, här finns ingen trygghet och det är svårt att finna den där riktiga livsglädjen och motivationen att leva. Visst finns det stunder av meningsfullhet men ofta känns livet trist och tråkiggt. Resan till Helsingfors var ett undantag när jag var tillsammans med min vän och tvillingsjäl och hennes mamma kände jag mig glad, fri och lätt om hjärtat och så är det alltid när jag träffar min vän och tvillingsjäl hon ger mig sådan otrolig energi trots att livet farit hårt fram med henne också.

Jag har bestämt mig för att säga bort körsången eftersom föreningsaktiviteterna kommer att ta mycket tid. Distriktet av Synskadades riksförbund i Norrbotten är allt annat än stabilt och något kamratstöd är vi absolut inte mogna för. Människor vill inte engagera sig i verksamheten eftersom det dels inte duger det man gör och dels förekommer det mobbing och utfrysning av medlemmar.

Detta var allt för idag. Tack för att jag har fått lätta mitt hjärta.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.