EN OFÖRGLÖMLIG HELG

Livets trevligheter har avlöst varandra den här helgen. Fredagen den 6 oktober träffades 16 medlemmar från SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. på restaurang Kaffelino för att tillsammans med ledsagare och assistenter avnjuta en härlig pizzakväll. När min personliga assistent och jag kom fram till restaurangen hittade vi inte till rätt ingång och jag hann få fjärillar i magen, hur skulle detta gå? Skulle det inte bli någon pizza för min del och jag som hade sett fram emot denna kväll. Men problemet löste sig snart och vi gick in. En stund senare var alla på plats och olika beställningar gjordes. Stämningen bland oss föreningskamrater var som vanligt glad och hjärtlig. Vi pratade och skrattade och människorna runtomkring oss sorlade och sjöng av hjärtans lust och maten smakade alldeles utmärkt. Jag var nöjd och glad när kvällen avslutades och nu väntade nästa evenemang. Lördagen den 7 oktober började som vanligt med dusch och frukost. Sedan blev det flera timmars väntan innan det var dags att besöka Kulturens hus i Luleå för att vara med om en alldeles fantastisk konsert med Kiruna-fainest, det vill säga de tre banden, Aldrig i livet, Höstorkestern och Willyclayband. Konserten började med att Höstorkestern rockade loss. ungdomarna gav verkligen allt av sig själva och även mellansnacket som handlade om bandets syn på rassism berörde mig starkt. Ett antal låtar senare var det Aldrig i livet som fick visa vad de gick för. Frontfiguren i detta band var den kände radioprataren Kjell-Pederr Johansson. Han visade sig vara en man med många strängar på sin lyra. Att Kjell-Peder spred värme och glädje till oss radiolyssnare var känt där emot hade jag ingen som helst aning om mannens övriga talanger som musiker och dramalärare. I snacket mellan låtarna berättade mannen med den varma och trygga radiorösten om hur mycket musiken och låtskrivandet betydde för bandet, vi fick också veta på vilket sätt låtarna kommit till. Till sist tog Willyclayband över scenen och nu var det sångaren Tony Björkenvall som glänste tillsammans med gitarristen som är min lillebror. Jag är oerhört stolt över att få vara din syster.

Detta var berättelsen om en oförglömlig helg. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0