anitamaki

Tack goda skaparinna för att det trots allt finns en mening med vad som sker i livet. Tack för att jag snart får besök av mina nära och kära vänner. Människor möts och skilis, skilis och möts. En av mina gäster har varit min mycket nära vän sedan jag var 17 år och gick på en specialskola för synskadade barn med ytterligare funktionsnedsättningar. Min gäst arbetade som fritidsassistent på skolan och hon gick runt och frågade oss elever vad vi ville göra. Gissa om jag blev förvånad när jag fick den frågan? "Vad vill du göra på din fritid"? Va! hur i all världen kunde någon komma på tanken att fråga eleverna som inte förstod sitt eget bästa vad de ville göra efter skolan. Från den stunden blev fritidsassistenten och jag nära vänner. Vi hittade ständigt nya samtalsämnen och jag lärde känna hennes familj. Men åren gick och vi förlorade tyvärr kontakten och jag blev mycket ledsen.Jag saknade våra underbara samtal om allt möjligt. Men en dag skrev jag ett brev till henne och hon ringde mig. Vi pratade länge och kom fram till att vi borde träffas vilket vi gjorde. Jag träffade naturligtvis också fritidsassistentens familj vid ett flertal tillfällen, jag var med på äldsta dotterns bröllop. Några år senare träffades min nära vän, fritidsassistenten och jag i Stockholm. Sedan dess har vi hållit sporadisk kontakt och snart får vi träffas och prata igen. Behöver jag säga att jag är otroligt glad?

Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.