anitamaki

Tack goda skaparinna för att denna januarimåndag snart är till ända. Tack för att jag kan sitta här i lägenheten och låta tankarna vandra som dom själva vill. Min kropp är här den har fått åka elrulle till affären tillsammans med min personliga assistent. Men tankarna är någon annanstans. Dom är fortfarande kvar i byn. Jag kan fortfarande höra familjemedlemmarnas röster inom mig, försöker minnas hur det kändes när vi alla samlades för att fira jul och nyår jag gör mitt bästa för att komma ihåg allt vi sade men det tycks vara omöjligt. Där emot kan jag än idag framkalla den där känslan av en stigande förväntan som luften var fylld av dagarna före jul. Det slogs in paket och gjordes julfint. God mat fanns det också så det räckte och blev över. Tänk på alla dom som inte får någon mat. Gemenskapen inom familjen , släkten och den närmaste bekantskapskretsen var härlig men stackars alla människor som inte har någon att dela glädje och gemenskap med, inte bara under högtider av olika slag utan i vardagen. Vad hemskt att inte kunna fråga någon, "vad ska vi handla när ska vi äta?"

Avslutningsvis vill jag reflektera över det mycket vackert sammansatta ordet januarimåndag.

Nej nu får det vara nog för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.