anitamaki

Efter diverse besvikelser och nederlag i livet känns det som om livsandarna långsamt vaknar. Jag har äntligen sagt av mig styrelseuppdraget inom Synskadades riksförbund i Norrbotten. Dels för att jag själv inte längre känner mig hemma inom organisationen och dels för att det behövs nytänkande inom den samma. För en vecka sedan var jag tillsammans med min personliga assistent och en vän till Kulturens hus i Luleå. Där lyssnade vi på en härlig scho med Jill Hjonsson. Förra lördagen var det återigen dags att besöka Kulturens hus i Luleå, denna gång tillsammans med släktingar. Vi såg teaterföreställningen Tjära människa som handlade om sångaren och poeten Vilho Ollikainens liv. Föreställningen producerades av Regina Veräjä. I huvudrollen var förståss Janne Johansson när han är som bäst. Hela tillställningen inleddes med en 50 minuters monolog, byggd på Ollikainens texter och sånger. Där efter fick publiken vara med om en härlig konsert som även den innehöll sång och musik av Vilho Ollikainen, denne märklige man som kom från Ullati och tyvärr bara blev 64 år. Nu till ett helt annat ämne. Jag har tagit tag i livet på ett annat sätt. Igår var dagen när jag tillsammans med representanter ffrån Din förlängda arm, en av mina personliga assistenter, min syster samt en LSShandläggare från kommunen gjorde en ny ansökan om mer assistenttid. Det innebar att jag redogjorde för hur min vardag ser ut in i minsta detalj. Även om det känndes som ett mycket positivt möte vågar jag inte hoppas allt för mycket. Det är bara att vänta och se vad som händer och sker. Den senaste tiden har det också varit en hel del spring på Hälsocentralen. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.