anitamaki

Årets sista dag har bara börjat för min del, har ätit en stadig frukost och lyssnat på musik, min assistent fick tag på chokladflaskor fyllda med likör. Det är vad jag sysslat med hittills idag och så småningom blir det förhoppningsvis en god nyårsmiddag. Jag har bestämt mig för att låta ångest och oro vara, inte oroa mig så mycket inför framtiden., ta människor som kommer i min väg för vilka de är . Däremot tänker jag aldrig ge upp kampen för att få ett värdigt liv. Det finns tre ord i det svenska språket som jag tycker så mycket om . Glädje, hopp och förväntan. I skrivandets stund är livet faktiskt fyllt av glädje, hopp och förväntan. Detta var några tankar så här på årets sista dag. Tänka sig att det gamla året snart kan läggas till handlingarna och vi ser med glädje och tillförsikt fram emot ett nytt år. Livets tjocka, stora bok ligger uppslagen framför mig på bordet. Jag vänder blad och finner en blank sida det ska bli spännande att fylla den med händelser och skeenden. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Äntligen är julen över och snart väntar ett nytt år med förhoppningsvis nya möjligheter. I skrivandets stund sitter jag här på förvaringsplatsen och vet inte riktigt vad jag ska se fram emot. Hade tänkt lyssna på Vinter i P 1 men det blev inte så, dagens betalda sällskap kan inte hjälpa mig att ta fram avsnittet jag vill ha, livet blir aldrig som man tänkt sig. Jag skulle vilja komma ifrån känslan av att vara beroende av andra för att klara av vardagen men hur gör man det? Det har gått flera dagar sedan jag var utanför dörren, vädret har tyvärr inte tillåtit någon rullstolspromenad. Jag blev avbruten i mitt skrivande men det finns inte mycket mer att berätta om denna långtråkiga söndag, söndagar är oftast långtråkiga. Så nu var det färdiggnällt för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Julaftonen går mot sitt slut. Efter dusch, voffelfrukost och påklädning såg jag det sista syntolkade avsnittet av årets julkalländer, Snödrömmar. Årets julkalländer finns det mycket gott att säga om den belyser verkligen den samiska kulturen på ett bra sätt. Varmt tack till skådespelarna Anna Osell, Pava Pitja med flera. Jag har också hört ett intressant avsnitt av Synpodden, det handlade om tidningen Julglädje som SRF Värmland gav ut. Nej, nu börjar tiden rinna iväg. Så jag slutar för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. God jul och gott nytt år.

Ännu en decemberdag går mot sitt slut och här har det inte hänt något särskilt idag. Jag har sett den syntolkade versionen av årets julkalländer, Snödrömmar. Kalländern handlar om relationen mellan Saivofolket och människorna i Gaomo. I Gaomo längtar man efter snö. och en betydelsefull kristall tappas bort och en av människoflickorna försvinner.Mer ska inte avslöjas, titta själva. Punktdisplayn lägger av så det är bäst att sluta för denna gång. Härmed vill blogggskribenten önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna adventssöndag rinner långsamt bort genom tiden och jag är fruktansvärt upprörd. Nattpersonalen upphör aldrig att förvåna mig. I fredags kom hon flera timmar försent, jag fick larma två gånger. Det slutade med att personal från både kommunen och Inre kraft kom med en timmes mellanrum men inte nog med det igår kom hon visserligen i tid men lade inget underlägg i sängen, så den var genomblöt när dagpersonalen kom på morgonen. Mina upplevelser av den personliga assistansen är sannerligen inte goda. Stoppa privatiseringen av hemtjänst och personlig assistans och förstatliga den personliga assistansen. Meningen med personlig assistans var att människor som var i behov av denna service skulle få ett friare liv men det stämmer inte, inte för min del i alla fall. Andra människor vill gärna bossa och bestämma över mitt liv. När jag säger ifrån blir jag ifrågasatt av Gud och alla människor. Min assistans fick jag bara för att kommunen skulle få tyst på mig hur den utförs bryr sig beslutsfattare och makthavare inte om, för min del är den personliga assistansen bara ett spel för gallerierna. Däremot måste jag berömma dagpersonalen och nattens kvinna, de utför ett fantastiskt arbete som står ut med mig. Nu är det slut på dagens klagovisa. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna decemberonsdag går mot sitt slut. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det inte är någon bra idé att byta assistansbolag, alla är samma skrot och korn. I skrivandets stund är jag oerhört frustrerad över att en räkning inte blir betald på en gång men det ska väl lösa sig. Jag vill inte vara beroende av betalt sällskap för att klara av vardagen. Så, nu har jag beklagat mig nog för idag. Till dagens positiva händelser hör att jag fått mina efterskickade julkläder,två par byxor och en tröja. Ett par byxor var tillverkade av någon sorts läde. Punktdisplayen bestämde sig för att lägga av. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Ännu en dag går mot sitt slut, jag har varit och tränat på Inre kraft, pratat med både lillebror och storasyster. Vi kommenterade det faktum att folk dör som flugor runt omkring oss. Själv hörde jag två dödsannonser av ytligt bekanta personer som lämnat jordelivet. Mina varmaste tankar går naturligtvis till en av familjerna. Härmed måste bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

"Den goda julen ligger framför oss". Sa en av lärarna på Tomteboda innan han vinkade av glada och förväntansfulla elever som skulle få åka hem på ett tre veckor långt jullov. Ännu en decemberdag är på väg att falla till ro. Dagen har för min del handlat mycket om hundar. Dels har jag lyssnat på dokumentären Charlotta och den avbitna näsan. Repportaget handlade om Charlotta Oskarsson som blev svårt hundbiten av en stressad familjehund, näsan gick av. Jag har också läst i tidningen om en liten hund vid namn Senap. Han for väldigt illa i familjen som han bodde hos, uppfödaren fick ta tillbaka honom. Frågorna jag ställer mig är följande, 1 Hur kunde Charlotta lägga sitt ansikte nära en stressad hund? Borde hon inte istället ha talat lugnande till honom. 2 Hur kan någon som tar sig an en liten hund låta den fara så illa att uppfödaren måste ta tillbaka den? Detta var några förhoppningsvis kloka tankar om hundar. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare det bästa i livet.Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna decembertorsdag går mot sitt slut, jag har varit och tränat på Inre kraft, vi fick adventsfika. När jag kom hem var det middagsdags och därefter blev det föreningsarbete. Annars har det inte hänt så mycket. Det är alla goda gåvors givare som arbetar ikväll och det känns skönt när hon är här, jag känner mig trygg tillsammans med henne, idag var det min tur att bjuda på mat. Mina varmaste tankar går till vännen K som fått obotlig cancer, måste ringa henne någon gång. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Idag blev det ingen träning för min del, det blev att shoppa kläder och ta en fika på café. Jag hittade faktiskt en mintgrön tunika, däremot fann jag inga byxor till den men det får bli en senare fråga. Det finns en hel del att säga om den personliga assistansen. Många assistenter tar inte yrket på allvar. En del tror att jag inte märker om de kommer för sent. Det finns också de som anklagar sina kollegor för att inte göra någonting. Den allmänna uppfattningen om personlig assistans tyck vara följande, den som är beroende av personlig assistent kan resa, gå på konserter och göra andra trevligheter när som helst men den uppfattningen stämmer tyvärr inte, åtminstone inte för min del. Jag har 12 timmar till förfogande under dagtid på natten får jag hjälp av en nattpatrull som kommer två gånger 15 minuter. Tyvärr finns det personer som utnyttjar min blindhet genom att påstå att kollegorna inte utför sitt arbete på ett för kunden tillfredsställande sätt vilket jag tycker är oerhört fult. men att man inte tar yrket på allvar och inte lyssnar på brukaren kan väl ändå inte gälla bara mig? Nu närmar sig julen med stormsteg och det enda jag önskar mig i julklapp är trygghet och stabilitet i vardagen, lite lugn och ro tack. Nu är det dags för kvällsfika så jag slutar för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och väntar på bättre tider men de kommer aldrig, det dyker ständigt upp något som oroar mina tankar. Jag funderar på att byta assistansbolag men förstår inte hur det ska gå till om det rekommenderade bolaget inte kan lösa mitt hjälpbehov på natten. Det som hänt hittills idag är att min kaffemaskin har kommit, det ska bli spännande att använda den. Nu är det middagsdags så jag slutar för denna gång. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna första adventssöndag går mot sitt slut och dagen är på väg att sakta falla till ro. Efter de vanliga dagliga rutinerna lade jag mig och vilade samtidigt lyssnade jag på taltidningen Panorama som är utgiven av MTM Myndigheten för tillgängliga medier. Taltidningen innehöl bland annat ett repportage med en konstnär från Skåne som själv byggt sitt eget konstgalleri. Lyssnarna fick också bra boktips. Därefter hade Egjort en underbart god pastasallad. Sedan den 15 november har trevligheterna avlöst varandra vad finns nu att se fram emot? Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.