anitamaki

Äntligen går denna långa dag mot sitt slut. Den började alldeles för tidigt, närmare bestämt klockan 07:15, eftersom jag trodde att jag hade ett läkarbesök. När jag kom dit visade det sig att ingen tid fanns, så det var bara att rulla hem igen. Men jag fick en hel del gjort. Jag skrev söndagens text till Skrivargruppen, den heter Ett tonårsminne. Sedan blev det läsning av ljudbok och träning för hela slanten. På tal om att återknyta kontakter, inträffade något roligt igår. En god vän från förr i tiden hörde av sig och vi pratade länge. Han gav mig tips på en artikel som han skrivit och fått publicerad i tidningen Dagen. Är egentligen alldeles för trött för att skriva, men tyckte att jag ville dela med mig av den senaste tidens händelser. Stillheten sänker sig ner över förvaringsplatsen och människor och djur går till vila. Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Denna septembermåndag är snart genomlevd det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och jag ska försöka minnas vad som hänt. Dagen började som vanligt med dusch och frukost. Därefter lyssnade jag på söndagens avsnitt av P4 dans programvärd var Lasse Lundberg, kapellmästare i dansbandet Blenders, han var också familjehemspappa till Lilla hjärtat, Esmeralda den lilla flickan som hittades död ihos sina biologiska föräldrar som fått tillbaka vårdnaden om henne när hon var tre år, de biologiska föräldrarna var missbrukare. En stund senare kom en blivande assistentvikarie på ett presentationsbesök. Det visade sig att vi hade en hel del gemensamt. Jag har börjat lyssna på en ny bok av Håkan Nesser, shack under vulkanen inläsare är Reine Brynolfsson. Det var något av vad som inträffat denna septembermåndag. Mina läsare och alla andra tillönskas det bästa i livet. Ha en god tid.

I skrivandets stund känns världen lättare att leva i, min lilla sparv har varit här idag. Efter att jag hade fått ösa ur mig gårdagens hemskheter var det dags för dusch och frukost. Sedan handlade vi en tidning och lite annat. Mitt i all upprördhet glömde jag berätta om en positiv händelse som inträffade igår, jag ringde äntligen en vän från förr i tiden, hon blev mycket glad. Det är tydligen meningen att jag ska återknyta gamla kontakter. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och kvällen håller på att övergå till natt. Härmed ber jag att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Har bråkat med en vikarierande assistent hela dagen. Det började med att hon inte kunde ta på mig stödstrumporna när jag sa att jag ville ha vanliga strumpor lyssnade hon inte. Hon lyssnade överhuvudtaget inte på mig och det är det värsta jag vet när människor inte lyssnar. Därmed inte sagt att jag alltid har rätt. Vårdfolk ska lyssna på oss hjälpbehövande, en dag kan de drabbas själva. Nu är det läggdags förhoppningsvis blir morgondagen bättre. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Man vet aldrig vad som händer och sker i livet, bara att man inte ska ta något för givet. Planen var att jag skulle äta surströmming tillsammans med Sånglärkan men hon blev tyvärr sjuk. Jag skickar varma krya på dig kramar till min Sånglärka. Det blir en vikariehelg igen och jag har lätt ångest men det ska gå bra, jag vet vilka som kommer. Jag har blivit tillfrågad om jag vill gå på föreningskamratens begravning och jag lovade att fundera på saken, det blir nog att göra det. Äntligen har jag skrivit färdigt stolpmanuset till föreläsningen. Nu är det dags att kvällsfika och läsa tidningen. Dagen avslutas med ett telefonsamtal till Goda fen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en dag har snart gått från vår tid och kommer aldrig åter. Den 22 september var jag en av deltagarna på en workshop som handlade om att planera kulturverksamhet inom SRF. Idag har jag arbetat med min föreläsning som jag ska hålla inom nätverket Synskadade med ytterligare funktionshinder. Drömmen vore att kunna leva av författarskap och föreläsningar. Jag tänker på två ord som hör ihop enligt mig, skaparglädje och framtidstro. Jag lever i en skaparbubbla som det blir svårare och svårare att ta sig ur, har hela tiden uppslag till nya texter, dikter och berättelser i huvudet, en uppföljare till Gardinasagan är också på gång. En dröm gick i uppfyllelse när barnboken kom ut men det hade varit bättre om något förlag velat ge ut den. Att vara egenutgivare är dyrt. oOm förlagen tar emot boken når den fler läsare, det är förlagen som sköter marknadsföringen. Det var allt från bloggskrivaren för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag har Songlärkan varit här skönt att ordningen är någorlunda återställd. Jag har kunnat öppna ljudfiler på egenhand, gissa om jag är stolt över mig själv? Dagarna tillsammans med Sånglärkan flyger all världens väg. Jag blev avbruten i skrivandet, telefonen ringde och sedan var det dags för kvällsfika. Nu sitter jag här på förvaringsplatsen. Det är nämligen vad jag anser att min lägenhet är, en lägenhet är inget hem utan enbart en förvaringsplats där människor vistas eftersom de måste ha någonstans att bo. Nu till vad det här inlägget egentligen skulle handla om, själen. Min mamma och jag hamnade allt som oftast i filosofiska diskussioner om huruvida vi har en själ eller inte. Jag hävdar att allt liv har en själ mamma påstod motsatsen det vill säga att allt levande inte har någon själ. Min åsikt är att själen finns inom oss och består av våra tankar och känslor. Hur skulle vi annars kunna känna glädje och sorg? hur skulle vi kunna ge kärlek? Hur skulle vi kunna ta emot kärlek om vi inte hade en själ? Detta var allt från bloggskrivaren för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är slut på vikariedagarna för den här gången förhoppningsvis blir den ordinarie personalen frisk snart och jag får lite lugn och ro i själen. Idag har vi haft en trevlig sammankomst med skrivargruppen. Alla skriver så fina texter, min egen heter Kossorna i Kaunisvaara det är ett barndomsminne från byn och jag fick mycket beröm vid dagens telefonmöte. Annars har här inte hänt så mycket, jo förresten jag hörde på teve 4 play om en älg som kommit in på ett sjukhus genom ett fönster, en osannolik historia eller hur? Skriver mer en annan dag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund mår jag väl i kropp och själ. Jag sitter här på förvaringsplatsen och ska försöka sammanfatta dagens händelser. Efter dusch och frukost lyssnade jag en stund på ett poddavsnit med Björn och Navidd. Där efter hörde jag på radioSRF. När jag ätit lunch blev det träning, Sånglärkan bakade underbara kålakakor. Har pratat med Goda fen flera gånger, det är tur att hon finns i mitt liv. Imorgon kommer en trevlig vikarierande assistent. Döden har återigen varit på besök i bekantskapskretsen. Föreningskamraten Doris Willberg har lämnat oss i stor sorg och saknad. Du var en bra föreningskamrat. Tack och farväl Doris. Vila i frid. Imorgon får jag två bokköpare. Att vara blind innebär att det tar lång tid att leta efter saker, efter en timme hittade jag boklådan. Håll med om att det är opraktiskt att inte se och vara rörelsehindrad. Kvällen håller på att övergå till natt och natten blir så småningom en ny dag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en dag är snart till ända, den började med att arbetsterapeuten kom på besök. Hon gjorde en utförlig ADLbedömning som förhoppningsvis leder till att jag får mer assistenttid. En stor del av dagen har ägnats åt att ta bort ett konto från datorn. Jag har också börjat arbeta med en kommande föreläsning. Planerna på att bilda en fristående organisation utanför SRF fortsätter. I skrivandets stund är det tyst och stilla här på förvaringsplatsen och natten närmar sig, natten är min bästa tid. Regeringen tar bort coronarestektionerna från den 29 september, Stefan Lefven har hållit sin sista regeringsförklaring vid riksdagens öppnande och pandemin släpper långsamt sitt grepp om världen. Kommer vi att kunna börja leva som vi gjorde innan Coronahäxan gjorde sitt intåg? Ingen har något svar på den frågan. Detta var vad bloggskrivaren hade på hjärtat idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Här kommer något att läsa och begrunda. DET OFATTBARA Vad finns att säga när det ofattbara händer? Du lämnade hustru, föräldrar, arbetskamrater och många vänner i oerhörd sorg och saknad. Tack för alla fina stunder fyllda av humor, glädje, värme och gemenskap. Slut är din strid. Vila i frid. VÅR VÄNSKAP Vår vänskap var så fin. Den var som en dröm, en dröm, en saga. Tack vare dig fick jag möjlighet att åka till London. Vi var gäster vid varandras 40-årsfester. En gång var du här på besök. Så småningom blev vi vänner på facebook. Trots att vi inte träffades särskilt ofta under dina sista år följdes vi åt genom livet, vi visste var vi hade varandra. Jag ville aldrig att vår vänskap skulle upphöra. Men det gjorde den tyvärr och nu är det försent att göra något åt situationen. Du är borta, aldrigheten och tomheten efter dig är svår att acceptera. Saknaden är tung att bära. MITT FRUSNA HJÄRTA Du rörde försiktigt vid min själ. du väckte känslor till liv. Känslor som jag inte trodde fanns inom mig. Mina känslor för dig besvarades aldrig. Nu ropar mitt frusna hjärta efter din kärlek. Ditt varma hjärta fyllt av godhet slår för någon annan.

Höst tröst. Trist visst. Denna höstmåndag är snart genomlevd. Dagen började med att jag lyssnade på konserten med Sånglärkan igen det kan jag göra hur många gånger som helst. Konserten ägde inte alls rum på Kulturens hus som jag skrivit tidigare, utan på Kulturcentrum Ebeneser. Jag hör på teve 4 play att partierna slåss om att ha bästa klimatpolitiken, debatt mellan Moderaterna och miljöpartiet. Visst är det viktigt med klimatpolitik och jag vet att vi människor håller på att förstöra jorden. Men politikerna får inte glömma bort vården, skolan och omsorgen. Höj statusen på yrket som personlig assistent, ställ kravet att alla personliga assistenter ska ha minst undersköterskeutbildning och höj lönen för denna yrkesgrupp. Stoppa privatiseringen av personlig assistans och låt alla synskadade få ledsagning enligt LSS. I en utbildning av personliga assistenter ska det ingå rullstolsteknik, lyftteknik samt annan kunskap om olika funktionsnedsättningar. Information om tystnadsplikten ska också ingå i utbildningen. Alla människors lika värde är något som borde diskuteras inom vården överhuvudtaget. det här inlägget kom inte att handla om höstliga tankar, det blev politik istället. om detta ämne finns mycket att säga. Jag vill avsluta med en stilla undran, Varför måste människor med funktionsnedsättningar ständigt slåss för sin rätt till ett värdigt liv? Ha en god tid. Vi hörs och ses någonstans i livet.

Denna regniga septembersöndag är snart till ända. I skrivandets stund är jag alldeles uppfylld av den konsert som jag blev bjuden på av Sånglärkan, spelningen hon gjorde tillsammans med en mycket skicklig körledare spelades in på telefon. Förövrigt har dagen förflutit lugnt och stilla. Nu är det läggdags och kvällen övergår långsamt till natt. Jag bär på en dröm att Sånglärkan och körledaren ska underhålla mig med en privatkonsert. Detta får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna septemberlördag är snart till ända. 20 år har gått sedan den där fruktansvärda dagen när World trade center brann. Jag satt vid köksbordet och väntade på min personliga assistent, jag hade precis avslutat en datalektion. När assistenten kom satte hon på teven vi tittade men det var omöjligt att förstå vidden av det inträffade. Sånglärkan har varit här idag hon fick gå tidigare, hon skulle sjunga på Kulturens hus och jag önskar henne varmt lycka till. Jag har läst tidningen och idag fanns tack och lov ingen bekant bland de döda. Nu är det dags för kvällsfika och ett telefonsamtal till min goda fe som jag inte har hört något ifrån idag, telefonen har varit alldeles tyst. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en dag är snart till ända. Jag har varit på apoteket och lyssnat på radio SRF. I tankarna har jag varit i byn hos den familj som drabbats av sorg sedan de förlorat sin maka, mor mormor, mormors mor och svärmor. Nu förstår jag hur det känns att förlora sina föräldrar. En mysig fredag-lördanatt närmar sig. Kanske ligger jag och lyssnar på vilka låtar som önskas i programmet Vaken. Imorgon vaknar jag till Ring så spelar vi. Det här får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

En stor del av denna härliga höstdag har ägnats åt att läsa en handbok som handlar om olika möjligheter till kreativt skapande när man är synskadad. Förutom att läsa har jag handlat och tränat med min vän motomeden Tillsammans med en av mina nära vänner har jag diskuterat planerna på att bilda en fristående organisation av synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Detta var något av vad jag sysslat med under dagen. I skrivandets stund sitter jag här på förvaringsplatsen och försöker ta in det faktum att en bekant till familjen lämnat jordelivet. Mina varmaste tankar går naturligtvis till hennes man och barn med familjer. Jag har också blivit uppvaktad på namnsdagen. Taltidningsreportaget om min senaste barnbok blev mycket bra. Det här var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Hösten är här och sommaren har definitivt stängt sin dörr för den här gången. Hittills idag har jag haft ett möte med LSS-handläggaren från kommunen, personal från Din förlängda arm. Alldeles nyss fick jag en förfrågan om att föreläsa på ett berättarkafé inom nätverket Synskadade med ytterligare funktionshinder och efter moget övervägande tackade jag ja. Men för att återgå till dagens möte som handlade om att söka mer assistenttid, får vi väl se hur det går, jag vågar varken tro eller hoppas. Det känns inte roligt att behöva ansöka om mera tid för att jag blivit sämre men det är tur att det finns hjälpande händer i vardagen. Allt det gamla tar slut och ingenting är längre som förut, det är svårt att acceptera. Jag vill att allt ska vara som det alltid varit. Alla som gått före oss dit vi alla ska gå måste komma tillbaka de ska dessutom vara unga, friska och starka. Det är inget fel att vara blind och rörelsehindrad, det är bara fruktansvärt opraktiskt, en stor del av vardagen går åt till att leta efter saker som jag inte kommer ihåg var de ligger senast var det en pärm som inte ens Sånglärkan hittade. Det här får vara allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

När tillvaron känns som mörkast då vänder det. Igår när jag satt på mottomeden och tränade benen fick jag ett telefonsamtal från en av mina tidigare personliga assistenter. Hon har också arbetat som syn och hörselinstruktör i kommunen. Jag lärde känna henne för många år sedan. Vi har haft mycket roligt tillsammans, varit på olika kurser och resor samt träffat trevliga människor och haft många goda samtal vid mitt köksbord. Idag kom hon på besök, vi fick en mycket trevlig pratstund, Sånglärkan var naturligtvis också med vid bordet. Timmarna har gått och under kvällen har jag pratat med min goda fe, vi har daglig kontakt, vi skämtar och pratar allvar. Så väl min tidigare assistent som min goda fe och jag blev vänner för livet. I skrivandets stund är det tyst och stilla här på förvaringsplatsen och dagen är på väg att falla till ro, den spännande natten närmar sig. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.