anitamaki

Oj, oj, oj! det händer så mycket jag hinner inte riktigt med i svängarna. föreningslivet kräver sin tid. och livet med personlig assistans var inte riktigt vad jag hade tänkt men det kan jag för tillfället inte gå närmare in på, jag känner mig överkörd av tåget. Annars har här inte hänt så mycket. Skriver mer en annan dag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Ännu en dag är på väg mot sitt slut och jag längtar efter att rulla en skön rullstolspromenad. Igår glömde jag berätta att hela Sverige höll en tyst minut för att hedra de omkomna i Örebro. Jag blev tagen av nyheten om Stefan Niminen död. Det känns underbart att inte längre ha någon smärta i höger knä, det innebär att jag kan börja träna så smått. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och konstaterar att tandläkarbesöket gick bra. Bara en stilla undran, varför blev jag och mina syskon utrustade med dåliga tänder? Idag har jag varit och fått tre av dem lagade, utan bedövning. Bra jobbat om jag får säga det själv. Norrbotten, Sverige och världen har blivit en journalist fattigare Gällivareprofilen Stefan Nieminen hittades död i Kebnekaise. Tack och farväl Stefan. Jag kände dig inte, hade inga relationer till dig men dina reportage var intressanta och din röst var speciell. Förövrigt går livet sin gilla gång här på förvaringsplatsen, önskar bara att jag kunde få känna mig trygg och avslappnad i mitt eget hem. Jag steg upp en hel timme tidigare än vanligt för att hinna i god tid till tandläkaren, så min hjärna börjar bli trött. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon någonstans.

Idag har det tack och lov varit en av de bättre dagarna, har för tillfället ingen smärta i höger knä och förkylningen är på bättringsvägen. Annars har det inte hänt så mycket. Jag längtar efter att få komma ut ur förvaringsplatsen, jag träffar alldeles för lite folk, håller på att mögla bort. Nu är det middagsdags så jag slutar för denna gång. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund sitter jag här på förvaringsplatsen och begrundar dagens möte med chefen och den betalda sällskapsdamen. Mötet fick tyvärr inte önskad utgång men man får väl stå ut som vanligt. Brukaren, kunden, vårdtagaren eller vad vi nu är för något ligger alltid i underläge det spelar ingen roll hur mycket vi hävdar rätten till att själva bestämma över våra egna liv. Nej, vi är något som katten släpat in. Äntligen är denna februarifredag snart genomlevd och jag kan slappna av, känna mig trygg i den ofrivilliga ensamheten. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det känns som om jag håller på att mögla bort här på förvaringsplatsen, kunde inte träna idag eftersom jag är både lite förkyld och trött. Jag har i alla fall beställt både ytterligare en frys samt en Airfryer detta blir tydligen apparaternas år för min del. Ny telefon, ytterligare en frys och en Airfryer Nej, jag hade inte så mycket mer att berätta idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och reflekterar, funderar och filosoferar över livets gång. Tillvaron är en vemodig sång som handlar om smärta och om att vara frusen och trött. Smärtan i höger knä kommer och går, föregående natt var svår. Jag hade ont, kunde inte sova. Värken håller i sig men är betydligt svagare under dagtid. Vad detta beror på har jag inte den blekaste aning om. Det enda jag vet med säkerhet är att den goda skaparinnan ska komma och befria mig från det onda men hon behagar aldrig infinna sig. Det var sannerligen inte detta liv jag drömde om en gång i världen. Jag ville bilda familj, skaffa ett arbete. Jag ville och vill fortfarande få leva ett liv som alla andra fastjag inte är en av alla de andra. Nu börjar hjjärnan bli trött, den säger ifrån så det är bäst att lyda. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och känner mig trots allt ganska nöjd med min dag som går mot sitt slut. Jag har faktiskt tränat med motomeden idag och skrivit en text som handlade om att det gått fem år sedan mamma Hilda lämnade oss och jag saknar båda mina föräldrar oerhört även om vår relation ofta var stormig och det var mitt fel. Livet förändras på många sätt och en märklig förändring som inträffat är att abonnemanget på NSD:s taltidning blivit uppsagt för min del eftersom friexett upphörde efter flera år. Snart är det fikadags så jag slutar för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Livet blir sannerligen aldrig som man tänkt sig. Idag var det meningen att jag skulle gå på träning men vädret tillåter inte detta, gården är inte skottad,jag kommer inte ut med rullstolen. Bara en stilla undran, när ska jag få lugn och skrivro? Jag letar med ljus och lykta efter en bra person som skulle kunna arbeta här som assistent, den nuvarande litar jag inte på, inte för fem öre. Vi får väl se vad som händer och sker. Mannen från Polarprint var här med punkskriftspapper men det var fel sort. Fel, fel hur jag än gör blir det fel.Jag missbedömer personal hela tiden men vem har sagt att livet ska vara lätt? Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är en lugn och stilla januarisöndag här på förvaringsplatsen men inom mig vandrar tankarna som de själva vill. Bara en stilla undran, vad ska jag ta mig till med mitt liv? Var finns glädjen och harmonin som en gång fanns? Tyvärr återkommer smärtan i höger knä med jämna mellanrum. Hur den personliga assistansen ska ordna sig har jag idag inte den blekaste aning om men den blir aldrig någonsin som jag vill ha den och det är mitt fel, jag kräver för mycket. Det enda jag vill är att få leva ett liv som alla andra fast jag inte är som alla andra. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna fredag har bara börjat för min del. Jag har återigen en ny vikarierande assistent som tyvärr inte är datakunnig men mycket trevlig att prata med. Bara en stilla undran, hur länge ska detta pågå? Jag får den hjälp jag är berättigad till men inte mer och ibland behöver jag datahjälp för att kunna utföra mina föreningsuppdrag men det är väl meningen att vi människor som bär på olika funktionsnedsättningar inte har rätt till något värdigt liv och förresten vad är ett värdigt liv? och vem avgör den frågan? är det jag som brukare, kund, vårdtagare, patient eller vad jag nu är? Varför kan jag inte bara få vara en vanlig människa? Underbart vore att få vara avslappnad och känna sig trygg i sitt eget hem. Nej, nu ska jag sluta gnälla för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Nu var det länge sedan jag skrev men det har varit mycket den senaste tiden, sjuka assistenter men tack och lov finns det bra vikarier. Snart är det fikadags så jag slutar för denna gång. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen, januarisöndagen rinner sakta bort genom tiden. Mina tre ständiga följeslagare genom livet är på besök, de har varit här fem dagar. Följeslagarna heter ångest, Oro och Otrygghet. Tänk om de kunde lämna mig i fred någon gång, tänk att få lugn och ro inombords. Jag ser fram emot morgondagen dels för att jag ska till tandläkaren och dels för att min nya Iphone kommer. Tandläkarbesöket är inte så mycket att se fram emot men man kommer i alla fall ut ur lägenheten en stund.Det ska däremot bli spännande med den nya telefonen. Annars har här inte hänt så mycket Jag måste bara komma ihåg att vad en diskussion mellan brukare och assistent handlar om är det alltid brukaren som har fel. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund är jag fortfarande uppfylld av reportaget om Terés Andersson från Degerfors i Värmland som är undangömd för sina anhöriga av olika förvaltare. Förutom att Therese är autistisk bär hon på en intellectual funktionsnedsättning som gör att hon inte själv kan föra sin egen talan men hon är precis lika mycket värd som alla andra människor, hon måste få umgås med sina närmaste eftersom det är det enda familjen vill. Det finns personer i min omgivning som jag inte tycker om men som jag för husfridens skull måste försöka tåla och tyvärr tvingas jag släppa in dem hit till förvaringsplatsen. Jag känner igen mycket av det som beskrivs i reportaget om Therese. Alla goda gåvors givare har sovit här föregående natt vilket var mycket trevligt men nu slutar jag för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen tillsammans med Alla goda gåvors givare som för tillfället håller på att baka sin underbara drömtårta. Två av tre ordinarie personal är sjuka, vilket skänker mig ångest och oro men just nu går det bra , det är bara att njuta av livet så länge det varar. Den 16 januari såg jag dokumentären Fallet Terés. Dokumentären handlade om en intellektuellt handikappad kvinna som gömdes undan för sina föräldrar av flera förvaltare, varför förstår ingen. Bara en stilla undran, hur kan det få gå till så i vårt så kallade välfärdsland år 2025? Bäst att säga som det är, jag börjar bli hungrig, så jag slutar för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.