anitamaki

Jag sitter här på förvaringsplatsen och reflekterar, funderar och filosoferar över livets gång. Tillvaron är en vemodig sång som handlar om smärta och om att vara frusen och trött. Smärtan i höger knä kommer och går, föregående natt var svår. Jag hade ont, kunde inte sova. Värken håller i sig men är betydligt svagare under dagtid. Vad detta beror på har jag inte den blekaste aning om. Det enda jag vet med säkerhet är att den goda skaparinnan ska komma och befria mig från det onda men hon behagar aldrig infinna sig. Det var sannerligen inte detta liv jag drömde om en gång i världen. Jag ville bilda familj, skaffa ett arbete. Jag ville och vill fortfarande få leva ett liv som alla andra fastjag inte är en av alla de andra. Nu börjar hjjärnan bli trött, den säger ifrån så det är bäst att lyda. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.Vi hörs och ses någon gång någonstans.