anitamaki

Denna tredje januaridag 2024 är snart till ända. Tidigare idag lyssnade jag på en intressant författarintervju som radiojournalisten Kerstin Wixe gjort med författaren Håkan Nesser. Intervjun är inspelad på Kontex en litterär scen i Luleå. Annars har jag vilat, läst tidningen och tränat med mottomeden, samt lyssnat på ljudboken Vitt ljus av Kerstin Wixe men det var inte det dagens inlägg skulle handla om. Jag är viktig för många personer i min omgivning men inte längre viktigast för någon. Förhoppningsvis betyder jag något för människorna som finns omkring mig, de betyder i alla fall mycket för min fortsatta existens. De personer jag var viktigast för var mina föräldrar som tyvärr är borta sedan många år. Jag känner mig fortfarande vingklippt sedan mamma dog för fyra år sedan. Den känslan blir värre vid storhelger, jul, nyår och påsk. Vart ska jag ta vägen? För att nu tala om vardagligheter så är det fruktansvärt kallt ute, minus 35 grader. Det blev ingen rullstolspromenad idag heller. Dagen lider mot sitt slut och det är snart dags för kvällsfika och därefter fortsätter jag att höra på ljudboken som Anna-Maria Käll läser. Bloggskribenten ber härmed att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.