anitamaki

Denna kalla januaridag är snart till ända och jag har inte gjort något särskilt kylan tillät ingen rullstolspromenad. Jag frågar mig själv hur i all världen det kan bo folk här uppe? Förövrigt har jag fått tag på en bra vikarieassistent hon har arbetat här för länge sedan och vi fick fin kontakt. Det känns som om jag kastas bakåt i tiden, både en tidigare arbetsledare och en vikarieassistent är tillbaka i mitt liv, det gäller förresten den idag arbetande assistenten också. Nej, nu är det träningsdags. Vi får väl se hur länge de goda föresatserna att blogga och träna varje dag under det kommande året håller i sig. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.