anitamaki

Efter flera dagar av vikarieångest känns tillvaron lättare. I morse när en vän ringde och berättade att hon ville arbeta här som vikarie var det som om en sten hade fallit från mitt hjärta. Äntligen kanske till och med jag kan få lugn och ro i livet och koncentrera mig på saker jag vill göra, till exempel skriva och föreningsarbeta. En vikarie tog ordinarie assistentens mat, samma person använde inneskor som tillhörde den ordinarie personalen. människor upphör aldrig att förvåna mig. Annars har här inte hänt så mycket trots det soliga vädret har jag faktiskt inte varit ut. Vi får väl se om jag kan råda bot på den saken imorgon. Börjar bli långhårig, känner mig trött och grinig, sov dåligt förra natten, hade druckit kaffe alldeles för sent. Det är ungefär där jag är i tillvaron just nu. Alla kommentarer jag får när jag berättar om min situation på facebook värmer mitt hjärta. Nej, nu får det räcka för idag. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.