anitamaki

Denna sista septemberdag är snart genomlevd idag arbetar en ordinarie assistent och det känns skönt men förhoppningsvis ordnar det sig nu när jag vet att jag får bra vikarierande assistenter, om inte vad gör jag då? Nå den sorgen tar jag då. Fredagen den 29 september bjöd livet på en trevlighet lillebror med fru och vovve var här. De levererade följande nyhet. -Vi ska flytta till Kiruna. Jag trodde först inte att det var sant men paret stod på sig och jag tvingades inse faktum. Ett trevligt frissabesök har jag har jag också varit med om sedan jag skrev sist. På måndag börjar min nya assistent sitt arbete med mig vi får väl se hur det går. Mitt liv kretsar mycket kring den personliga assistansen. Jag ser fram emot att mina två vikarierande assistenter kommer. Det är människor som jag känner väl sedan länge men nog om assistansen för tillfället. En stor del av den här dagen har ägnats åt föreningsarbete. Tänk om alla kunde ställa upp utan att knorra men det verkar vara omöjligt åtminstone inom den så kallade handikapprörelsen. Bara en stilla undran, vart tog solidariteten vägen? Nej, nu ska Gardina kvällsfika och ringa sin goda fe. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.