anitamaki

Jag lever i en bubbla omgiven av många märkliga människor. En assistent gick hem mitt under pågående introduktion. Sedan dess har här varit många vikarierande assistenter, dagens vikarie är bra. Morgondagens assistans är delvis löst. Jag har varit till assistansbolaget Inre kraft men det blev ingen träning beroende på sjukdom. Bara en stilla undran, när ska jag få lugn och ro i livet? När ska jag finna tryggheten? Tilliten till människor går förlorad. Att få uppleva kärlek och närhet till en man är bara att glömma. Detta får vara allt för idag. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.