anitamaki

Denna dimmiga septembersöndag rinner sakta bort genom tiden, vart den tar vägen har jag inte den blekaste aning om. Här har bakats bananbröd för fulla muggar. Bara en stilla undran hur ska det gå med morgondagens assistans? Får två utländska vikarierande assistenter. Jag vill bara leva ett värdigt liv. Ett liv som alla andra. Fast jag inte är som alla andra. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.